Du bad mig ta kärlek lätt som en vind.

Ett leende och jag blir som förstenad.
Min hjärna slutar funka.
Jag skulle kunna stå där i timmar och bara le tillbaka mot dig.
Där står jag som ett fån och vill bara försvinna, fast allt jag vill är att stanna kvar.
Jag blir rädd, generad, förtvivlad och lycklig på samma gång.
Du är min största svaghet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0