Det är höst.

Jag ser hur löv i gula, vackra nyanser sakta faller till marken.
I ur och skur har de klamrat sig fast vid trädens spretiga och osäkra grenar.
Men nu släpper de taget. Det är en risk de tar när de faller till marken.
Vissa slår sig hårt och blir kvar, medan andra repar sig och följer sedan fria
med vinden som kan ta dem hur långt som helst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0